Om rutor på magen, fettprocent och skador hit och dit, Anna genom en kommentar ber mig att berätta mer. Hon berör också i sin frågeställning ett ämne som extra varmt om hjärtat mitt är – ätstörningar – och hur man i jakten på definition undviker att gå på en nit och trilla dit..
Annas kommentar i sin helhet kan ni läsa här nedan:
”Hej! Följer just dig eftersom din syn på träning verkar väldigt sund om man jämför med en del andra som inte är så hängivna som du är, fortsätt!
En sak som jag har svårt med är att gå ned i fettprocent så att rutorna under hullet på magen kommer fram, jag har förut haft problem med ätstörningar och är rädd att hamna där igen om jag ska börja räkna kalorier..
Men, jag hade förut problem med skador hit och dit när jag hade lite fett på kroppen och det blev helt bra då jag gick upp i vikt, hur undviker man sånt?
Jag vill också ha kvar hull på t.ex. rumpa och liknande, höga krav haha men jag tycker att man ser många som har magrutor men ändå kurvor 
.”
Ni läsare vet nog hur mina svar brukar vara – även om Anna här lyfte ämnet brukar jag vända mig till en bredare skara och jag svävar gärna ut i mina resonemang men hoppas att ända kunna svara gemene man..
Att definierar muskulaturen på magen så att rutor framträder kräver att underhudsfettet vårt reduceras – men nog så viktigt är att utveckla och bibehålla musklerna i fråga som man ämnar att visualisera. Det är detta samspel som en kontrollerad kosthållning – diet/deff – syftar till, att minska i underhudsfett men bibehålla muskelmassa och på så sätt definiera fram musklerna. En sådan satsning ska inte förknippas med någon form av bantning eller liknande kur då endast siffrorna på vågen och en minskad kroppsvikt är av värde – då tar oftast muskulaturen stryk och det som återstår är en tunn kropp utan struktur..
Rutorna på magen, liksom övriga muskler, framträder genom hård träning av musklerna – styrketräning – i kombination med ett sunt förhållningssätt till mat – varken för lite..eller för mycket..men framförallt rätt mängd, innehåll och i rätt tid. Vad som är rätt nivå på denna näring avgörs på individuell basis men från sidor som deklarerar ”dieter” runt blotta 1000 kcal och timvis med cardio vill jag avråda er att låta hämta inspiration ifrån.
Personligen är nog denna insikt räddningen för mig och mina resultat. Jag inser att jag med mitt stora behov av kontroll, utmanande livssituation och bristande intresse för mat som sådan lätt skulle försätta mig i en situation där ätandet skulle störas ut och kroppen min i detta, tyna bort och förtvina.
Metoden jag väljer att använda för att hålla mig på banan och nå mina mål är just vägning och kontroll, på makrosar och deras innehåll.
Anna frågar också om skador hit och dit som skulle uppstå vid träning med lägre andel hull på massan. Kanske är jag inte rätt person att fråga – som aldrig några skador fått – eller så är det precis tvärtom, att skador inte står i relation till tur utan snarare handlar om hur. Jag befinner mig just nu i någon mellanfas, väljer att kalla den midseason, med syftet att låta massan utvecklas inför nästa tävling. Bilden ovan är tagen nyligen på rutorna mina och får exemplifiera den nivå med fluff där jag trivs bäst, men samtidigt utveckling får. Rutorna skymtar men viktigast av allt är att jag här kan träna-på tungt utan att riskera skador. När jag närmar mig en tävling och underhudsfettet minskar kan jag inte lika hårt-ut i gymmet gå. Jag tränar då i syftet att snarare underhålla massan, för att bibehålla den på upparbetad nivå.
När det gäller hullet på rumpa och lår – de kvinnliga former som ger oss kurvor och framträder då vi som bäst mår – behöver vi sällan oroa oss. Dessa områden är på en kvinnokropp som svårast att definiera och minskar först då vi går mot det extrema. Fettet trillar vid en diet – uppifrån och ned, med start över axlar och rygg för att sedan släppa allt mer..
Hoppas nu att du, Anna, och några till ett svar eller två slutligen fick och inte bara mer att fundera vidare på..