Hur orkar jag träna eller kan det vara så att jag tränar för att orka…
|
Hejsan, |
Jag är väl aningen udda men gillar verkligen att min blogg kan framkalla känslor som Fru Vilma här ovan beskriver som skräckblandad förtjusning..:) Svarar på hennes frågor i ett inlägg, kanske fler som vill veta mer om den där orken eller få en kort träningshistoria ala mmollstedt så här en måndagkväll.
Hur jag orkar? - Visst är det mycket nu, men jag tror ändå att den där inställningen gör sitt till…
När jag var tonåring och bodde hemma, fick maten lagad och tvätten både ren, strykt och invikt – då upplevde jag att jag hade fullt upp trots att jag bara behövde ta hand om mig själv och undrade ibland hur jag skulle orka/hinna med allt som skulle göras…
När jag var ung vuxen och flyttade hemifrån, fick laga min egen mat, ta hand om min egen tvätt, sköta ett arbete och dessutom ro om ett hem – då upplevde jag fortfarande att jag hade fullt upp, att helgerna var lite för korta och undrade ibland hur jag skulle orka/hinna med allt som skulle göras…
När jag blev lite äldre och skaffade villa, volvo och vovve (läs make 
), fick jag förutom hemmet också pyssla om en trädgård – då upplevde jag fortfarande att jag hade fullt upp och visst undrade jag hur jag skulle orka/hinna med allt som skulle göras…
När jag sedan blev mamma, först till en och därefter till två – då slutade jag att fundera på hur jag skulle hinna med allt – allt var bara tvunget att fungera. Hos mig var det först då som förmågorna att kompromissa, vara flexibel, hitta luckor, anpassa mig och improvisera utvecklades till fullo och defintionen av ork ändrades….
När jag ser tillbaka så förstår jag att mina prioriteringar har ändrats genom åren (timmarna på dygnet har ju inte blivit fler) och slutsatsen är att jag tränar för att orka. Den tiden som jag prioriterar att investera i mig själv, i form av träning, får jag tillbaka i form av energi 
…sedan underlättas ju livet av att man är två som kan stötta varandra i vardagens måsten…
Hur började allt och har jag alltid tränat?
Alltid är en lång tid men jag började i tidiga tonåren att träna (och nu är jag ganska gammal, typ dubbelt upp), då var det gruppträningspass som var roligast så som Aerobic, Spinning, Step Up, Body Pump osv. Utbildade mig till instruktör och arbetade som det under några år, gymmet hittade jag först senare men då var det med besked. Nu väljer jag gymmet framför gruppassen och har så gjort de senaste tre åren, att hitta hem i gymmet tar både tid och kräver visst tålamod…